Hej!

Igår hade vi finbesök av familjen Karlsson/Andersson. Malte lagade en supermiddag av rådjurssadel han fått av sin bror/sambo som jagat. Det var hur gott som helst och jag har knaprat på resterna av köttet idag. Lyx! Det var jättemysigt att ha dem här och få träffa Lova som växer och frodas. Längtar tills hon och Alma är lite större och kan leka tillsammans!

Nu har bloggen blivit lidande igen. Det känns som att vi haft fullt upp i flera veckor men jag kan inte komma på vad som tagit all tid.

Häromveckan kom min kära Sofie till stan och vi åkte iväg till Marléne på lite tjejkväll. När vi kom dit så hade tjejerna planerat lite födelsedagsfirande för mig! Det var så rörande och fint att de hade tänkt på mig. Dukat upp med prinsess-tallrikar, serpentiner och ballonger och bjöd på tacos och presenter.


Den största nyheten sedan sist är att min fina Zicko flyttade i söndags. Hans uppfödare och nya ägare bor i Avesta och vi tyckte det kändes lämpligt att mötas halvvägs. Så vi hamnade i Ljusdal där vi flyttade över Zicko. Det var fruktansvärt jobbigt, jag kände mig riktigt ledsen. När jag får en sekund att reflektera över att han inte finns här längre så känns det så tomt och sorgligt, men så tänker jag på hur bra han har det med dem så känns det mycket bättre. Herrn i huset är pensionär och är hemma med hundarna - Zickos mamma och syster och nu han. Och hon är hemma tre dagar i veckan och varje sommar vandrar de i fjällen i nordnorge med hundarna. Det är helt klart ett drömsenario och jag känner nästan som att jag gjorde honom en tjänst. Även om min egoistiska vilja vore att få ha honom hos mig.

Helst hade jag velat ta med honom hela vägen dit och sett när han träffade hundarna och tittade sig omkring i huset, men Alma lämnade vi hemma då hon inte är överdrivet förtjust i bilåkning och behövde vara hemma inför nattningen och det hade vi inte hunnit med och jag ville definitivt ha med mig Malte. Det var en ganska stor händelse också mitt i allt, att lämna Alma med barnvakt för första gången, hennes mormor och morfar var här med henne!

Annars har vi i princip konstant med undantag för ett par timmars jobb, sömn och mat städat varenda liten kvadratcentimeter i hela lägenheten efter att Zicko flyttade. Förhoppningsvis kommer Maltes allergi bli bättre nu även om det kommer ta ett tag innan spåren av hundhår är borta. Vi har städat, skrubbat, rensat och stökat i nästan tre dagar och fortfarande kan något hårstra smyga sig fram. Vi har även pysslat med Almas rum som verkligen börjar ta form nu! Att vara sysselsatt har verkligen hjälp mig att inte gräva ner mig och sitta och tjura...


Kram och god natt.

Då är det bestämt... Zicko kommer att flytta ifrån mig efter påsk. Det känns så otroligt tråkigt och jobbigt. Nu har det varit bestämt ett tag så jag börjar smälta det och kan prata om det utan att brista ut i osmickrande gråt, men självklart är det fortfarande jobbigt. Det är nämligen så att Malte är allergisk. Det funkar helt okej kortare perioden men är inte hållbart i längden då det gör honom kroniskt trött och påverkar hans mående överlag (skaffade Zicko innan vi träffades). Från börjar har jag väl inte velat inse läget, men häromveckan träffade han en läkare som konstaterade att det är Zicko som påverkar honom och för hans bästa borde jag göra mig av med honom och i princip sanera lägenheten. När det finns svart på vitt kan man inget annat göra än att acceptera läget...

Först var jag förtvivlad över hur det skulle lösa sig och över att förlora honom, kunde omöjligt tänka mig att sälja honom till en främling. Men efter många om och men kontaktade jag damen som jag köpte honom av och hon var så tillmötesgående och sa först att om det inte löser sig så får han absolut flytta tillbaka till dem permanent. Och nu har hon och hennes man bestämt att de vill ha honom! Vilket är det bästa lösningen och det jag vill. Då får han bo med sin mamma och syster och leka med dem hela dagarna! Det gör hela grejen lättare när jag vet att han till och med får det bättre än nu och jag har fullt förtroende för henne.



Men det kommer bli ett tomt hål efter honom och jag kommer sörja att förlora hans umgänge och stöd. Han har varit med mig genom så mycket och gett mig mer än man kan tänka sig. I två år gjorde han mig sällskap innan vi flyttade in med Malte. Och jag önskar så mycket att Alma skulle fått möjligheten att växa upp med djur omkring sig som är så givande.

God kväll!

Alma och jag myser i soffan just nu. Hon ammar inför natten så jag passar på att blogga lite. Idag var det i vanlig ordning babysim på schemat. Och för första gången kände jag att det börjar ge resultuat, Alma verkade vara road och ha kul och det går mycket bättre på övningarna vi får testa på. Så nu har jag bestämt säkert att det blir en fortsättningskurs. Det gick verkligen kanon, bortsett från att brandlarmet gick igång när vi var i omklädningsrummet så vi fick panik. Men en stund senare innan vi ens kommit ut sa de i högtalarna att det var ett falskt alarm. PUH! Jag är inte så bra i krissituationer.

Damen fick för övrigt i sig en ordentlig middagsportion idag! Kändes underbart. Det behövs verkligen framsteg på den fronten också. När Alma vaccinerades nu senast fortsatte hennes viktkurva att dala så vi blev tillsagda att försöka få i henne med kallorier på alla sätt som går, så i maten tillsätter vi extra fett så ju mer hon får i sig desto bättre.

Zicko som tidigare inte varit särskilt imponerad av Alma börjar få ett växande intresse för henne. Framförallt  när hon ligger i sin babysitter. Det är av samma slags entusiasm som när man lämnat diskmaskinen öppen eller komposten är tillgänglig - man kan hitta något gott! Och det har Zicko gjort på Almas händer. Han har nämligen insett att det, av hennes sugande på händerna, uppstår en delikat smak av surmjölk och bebiskräk. Så nu måste jag vara som en hök på honom, för så snart jag vänder ryggen till så smyger han fram för att försöka få ett slick på hennes händer. Inte så mysigt...