Zicko som tidigare inte varit särskilt imponerad av Alma börjar få ett växande intresse för henne. Framförallt  när hon ligger i sin babysitter. Det är av samma slags entusiasm som när man lämnat diskmaskinen öppen eller komposten är tillgänglig - man kan hitta något gott! Och det har Zicko gjort på Almas händer. Han har nämligen insett att det, av hennes sugande på händerna, uppstår en delikat smak av surmjölk och bebiskräk. Så nu måste jag vara som en hök på honom, för så snart jag vänder ryggen till så smyger han fram för att försöka få ett slick på hennes händer. Inte så mysigt...

God morgon!

Igår lyckades jag masa mig ut på en springtur runt Lillsjön. Alma var nyäten och nöjd så jag chansade och tog mig ut på eftermiddagen när hon var vaken med Malte, tidigare har jag bara tordats träna på kvällen när hon somnat för natten eftersom hon ammar än. Men det är så tröttsamt att träna så sent. Hur som helst, jag har haft lite lätt ont i ben och knän sedan häromveckan när jag tog upp träningen. Trots att det var nästan en vecka sedan sist jag sprang, så hade jag ont igår - men jag tänkte att jag skulle truga på ändå. Så idag har jag superont i vänster knä, jag kan inte belasta det samtidigt som det är böjt. Förmodligen beror det på mina skor som jag har, de har en väldigt platt sula och är egentligen promenadskor. Så när jag var ute igår bestämde jag att jag ska köpa riktiga löparskor. Och vet ni, Malte erbjöd sig att köpa dem till mig! Så snällt, man är inte direkt supertät med föräldrapenning...

Puss för nu!

...Nu ska jag och Alma titta på Gossip Girl!

Stackars, stackars lilla gumman som hade magknip hela kvällen igår. Hon skrek och grät jättemycket och inte ens att ta till bröstet funkade. Vid ett tillfälle tänkte vi att vi kanske skulle testa att ge henne napp för att se om det kunde trösta (inte särskilt pedagogiskt kanske att försöka börja med något sånt när Damen tycker livet är eländigt...), trots att vi inte tänkt att ge henne någon. Men ganska väntat så ville hon inte ha den heller. Det som hjälpte bäst var att gå med henne "sittandes" i famnen med sin rygg mot våra kroppar. Det var så synd om henne. Till slut lyckades jag dock truga på henne bröstet och då åt hon som om hon var jättehungrig, sedan somnade hon. Lilltjejen var så utmattad. Hoppas, hoppas att det inte är den så kallade tremånaderskoliken som smyger sig på...!?

Men jag skyller nog på kolhydraterna. För voine, voine vad jag har fuskat denna helg - "fuskdagen" har av någon outgrundlig anledning blivit till "fuskhelg"... Både min och Maltes mage känner av skillnaden direkt. Och hur logiskt är det inte; det min mage inte mår bra av - det mår inte heller Almas mage bra av. Så nu ska jag se hur det blir under veckan med LCHF igen.

På tal om LCHF, det är verkligen fantastiskt! Jag mår riktigt bra av det, även om vi inte kör strikt efter alla "regler" då vi främst gör det för att få bättre vanor och för att vi vill må bättre, snarare än för viktnedgång. Vi äter till exempel frukt, nötter och liknande. För jag menar, småäter man och käkar götta i princip varje dag i några månader och sedan slutar med det så kommer man att gå ned i vikt - med eller utan LCHF. Och det har vi gjort. Men LCHF har varit ett bra medel för oss att lyckas med det; få nya vanor och att hålla oss mätta och nöjda från mål till mål. Det mest fascinerande tycker jag är att jag länge trott att jag varit lite känslig för mjölkprodukter då jag fått ont i magen av det, men nu när jag inte äter kolhydrater men däremot massor av grädde och mjölk, då inser jag att det berott på kolhydraterna och inte mjölken. Otroligt är det också att jag som haft socker som huvudföda de senste fem åren lyckats hålla mig jättebra från sötsaker och från att småäta - kan jag så kan vem som helst! Även om jag inte direkt rasat i vikt av den här typen av diet, så har det hjälpt mig massor och framför allt mår jag och min mage jättebra av det. Tycker definitivt att man ska testa, det skadar ingen! Men det är nog bra att testa under i alla fall två veckor. Det var jättesvårt för mig första veckan, jag som har ett elakt sockerberoende, det är kanske därför jag är så frälst - att få bort det otroliga suget är ljuvligt (jag kan fortfarande var sugen på saker som är gott, men jag är inte besatt av tanken längre)!

...Hur som helst, testa och se hur det funkar för er och om ni håller med!


Pussar, kramar och tack för nu!



Ps. Ska ner på stan till BVC och väga Alma idag, och jag känner att jag måste dammsuga och plocka bort lite i köket... Och träna måste (vill, vill, vill - mental träning...) jag göra. Puh, vill bara sitta i soffan och titta på Gossip Girl hela dagen!

...Ps. igen. Saknar redan Malte trots att han gick för bara 30 minuter sedan!

Vetskapen om att mina favoriter myser och sover tillsammans i sängen såhär på morgonen är underbar!

Puss!

Nu börjar jag känna av abstinens - måste blogga! Igår på kvällen fick vi besök av mina föräldrar och sedan la vi oss tidigt, var supertrötta. Och idag har vi tvättat och stökat på innan jag och Alma strosade ner på stan för att träffa Evy, min lärare i svenska från gymnasiet, också var en av hennes goa döttrar med. Vi fikade lite och Alma fick "gröt" - en jättefin sångbok! Det kan behövas då jag är värdelös på barnsånger och ramsor, kan i princip inga alls.

På tal om att vi har tvättat - jag är så glad att både Malte och jag har ett stort behov av att ha det rent och fint hemma. Det tror jag räddar oss från mycket tjafs. Tänk vad jobbigt det kan vara för två som lever med varandra och är helt olika när det gäller sådana saker - om en är noga och den andra är nöjd och trivs även om det är dammigt, finns disk i köket och med en full tvättkorg (skönt för denne om han/hon lever ensam dock! Stressfritt liksom). Det lär säkert vara jobbigt för båda parter, både för den som känner att han eller hon får göra allt själv, men också för den som anser att det kan dröja några extra dagar med städning utan att det gör någonting. Om jag hade levt med någon som inte brydde sig om städning så som jag, då skulle jag nog kunna bli riktigt tjatig och jobbig!

...Måste vara världens mest praktiska uppfinning!

 

500g köttfärs
1 gul lök (jag glömde dock bort att köpa det och använde mig av vitlök istället)
2,5 msk krossade linfrön (istället för ströbröd, LCHF!)
100 g fetaost
1 dl grädde
1 ägg
salt, peppar och örtkrydda ex. basilika
50 g smör

- finhacka och bryn löken och blanda den sedan med färsen, lök, ägg och kryddor
- tillsätt grädden och linfrönen
- smula i fetaosten
- forma till en limpa och häll över smält smör

Till det gjorde jag blomkålspure. Superenkelt, koka bara upp blomkålen tills den är mjuk. Sedan mixar man den tillsammans med lite grädde, salt och peppar. Man kan även tillsätta philadelphiaost och smör. Vill man blir det jättefint att spritsa puren när man lägger upp det, men ärligt talat - man har väl bättre saker för sig?

Puss och god natt!

Det blev till att masa sig ut i alla fall. Fick sms om att jag fått paketet med tyger till Almas sängöverkast! Jag kunde såklart inte vänta utan gick till Lillänge för att hämta ut det så snart som det var dags för Damen med en lunch-lur så hon kunde sova i vagnen.

God morgon!

Åh, så fantastiskt det är att det är regn och tråkväder ute! Därför känns det helt okej att sitta inne, mysa med Alma och slappa hela dagen. Ska bli jätteskönt. Ska nog se någon bra film, än så länge sover Alma så jag har till och med en stund för mig själv. I vanliga fall brukar jag ta tillfället i akt och duscha, sminka mig och fixa håret när hon sover på morgonen. Men... inte idag, sådana dagar måste man få ha ibland - när man bara ligger i soffan hela dagen och tittar på film. Med andra ord blir det inga kort på mig idag!

På tal om Damen och sömn. Alma är så duktig på nätterna. Innan hon kom till världen var jag supernoga med att läsa på om bebisar och nattsömn, och ända sedan andra veckan har vi varit konsekventa med kvällsrutinerna. Det har verkligen gett resultat! I natt slog hon återigen sitt rekord. Vi la henne kring halv åtta och en halvtimme senare sov hon och inte förrän halv sju imorse ville hon upp och amma. Helt fantastiskt. Det vi har gjort är att redan efter första veckan hemma har hon fått sova själv i sin egen säng som står i sovrummet hos oss. Vi har nämligen märkt att när hon sover med oss kan hon vakna av att vi rör på oss och det stör hennes sammanhängande nattsömn. Vi har också lagt henne kring samma tid varje kväll - mer eller mindre sånär på någon halvtimme. Första tiden var hon såklart kinkig och det kunde ta uppemot tre timmar innan hon däckade för natten och nu tar det ungefär en halvtimme - så det lönar sig att stå ut ett par veckor och inte ta till genvägar med napp eller att låta henne somna i famnen. När hon läggs i sängen och är mätt och nöjd så tar vi helt enkelt inte upp henne igen (om hon inte börjar gråta förstås, då tas hon upp i famnen direkt så hon inte hinner "skrika upp sig"!). Så lägger vi henne precis när hon ser ut att somna vilken sekund som helst - men fortfarande inte sover, så att hon vänjer sig vid att kunna somna själv och inte behöver vaggas till sömns i famnen (även om det också händer, i slutändan är det viktigaste ju trots allt att hon får sin sömn - inte vi!). Om hon sedan "gnyr" och blir lite gnällig sätter vi oss bredvid sängen och lägger en hand mot henne så vi visar att vi finns, då blir hon bli lugn och kan slappna av igen. Är hon svårsövd "skakar" vi handen mot henne - får ungefär samma effekt som en babysitter med vibration. Det älskar hon och ögonlocken blir tyngre. Sedan går vi ut ur rummet och upprepar samma sak om hon vaknar till igen, utan att ta upp henne, prata så mycket eller tända lampan. Det har fungerat kanonbra för oss, och som sagt - de första två veckorna fick vi upprepa och gå in till henne säkert femton gånger innan hon väl somnade men nu räcker det med två-tre gånger om hon är ordentligt mätt. Ofta händer det dock att hon är på väg att somna när hon ammar och jag tror att det är dags att lägga henne och gör det för snabbt och hon inte är riktigt mätt, då tar jag givetvis upp henne och fyller magen tills den är nöjd. Lilltösen ska alltid vara nöjd, mätt och glad när hon somnar - aldrig ledsen och aldrig känna sig ensam!

På morgonen är vi dock inte lika noga. När hon vaknar på morgon och vill amma, då brukar jag ta med henne till våran säng, amma henne och låta henne ligga kvar hos oss. Det är ju som så mysigt också att gosa! Och på dagtid... Då kan hon inte sova själv alls, somnar hon i famnen och man lägger bort henne vaknar hon direkt. Om hon inte är i vagnen, då sover hon jättebra (så länge det rör sig!). Det är givetvis för att vi varit så fokuserade på att få till en bra kvällsrutin och nattsömn, att vi glömt bort att lägga en bra grund för dagssömnen.

Nåväl. Det var ett långt inlägg och jag antar att jag tappade er utan barn eller kommande barn, ganska snabbt. Eller kanske allihopa! Hö... Kompenserar med lite kort senare!

Puss och kram för nu!

Ikväll har vi haft besök av Thomas och Lisen, de gav oss en riktig kanonkväll! Dock avslutades den med Insidious, en fruktansvärd film. SE DEN INTE! Varning, varning. Jag lär få mardrömmar för evigt ungefär, är väldigt känslig för skräckisar. Men... Trevligare var att de bjöd på LCHF-pannkaka! (Utropstecken!) Som var jättegod. När jag hörde om den blev jag lite skeptisk men efteråt var jag frälst. Smakade som en kombinerad omelett/kolbulle! Jag glömde att ta receptet, men i den vill jag minnas att det var ägg, bacon, keso, smör, ost och grädde. Ni hör ju, blandar man goda saker borde det bli gott!(?) Ta ingredienserna och improvisera - men ungsstek baconen i ugnen och häll smeten direkt på den när det ser nog knaprig ut så blir det garanterat bra. Lisen och jag har tidigare pratat om att vi borde prova på att göra biskvier, så det tog vi och gjorde. Var mycket enklare än jag hade trott faktiskt.

Ungspannkaka i LCHF-style!



Hemgjorda biskvier, inte direkt LCHF... Men gott!

Kram och sov gott!

Jag och Josefine tog återigen den perfekta rundan runt Lillsjön och vi fick jättefint höstväder!

Efter promenaden (som enligt hennes Runkeeper var ungefär sex kilometer lång och enligt min Sportstracker närmare sju kilometer..?!) när vi kom hem till mig och skulle ta minihissen upp - så funkade den inte! Hissen var paj. Ana min frustration när vi hade matvaror, skötväska, vagn, bebis och hund som skulle upp, vi var svettiga, trötta och hungriga. Och alltså, bloggen heter "fågelboet" av en anledning - vi bor nämligen på sjunde våningen! Inte så kul när hissen inte bär. Jag blev måttligt irriterad och bar först upp alla saker inklusive hund, sprang ner igen till Josefine och sedan BAR vi vagnen med Damen i, hela vägen upp. Tröttsamt. Påminde om hur det var när jag var i mitten av graviditeten och de byggde om hissen, vilket gjorde den obrukbar i ungefär tre veckor... Varav en vecka jag dessutom hade feber kombinerat med cryptosporidium! Kul. Hisskillarna var inte särskilt poppis hos mig direkt.

Nåväl. Efteråt käkade vi supergod omelett till lunch. I den var det fetaost, champinjoner, oregano, rökt skinka och spenat. Jättegott, perfekt LCHF-lunch om man vill slänga ihop något snabbt.

Kram!

Ser ni min nya, underbara design?! Om inte, tryck på F5-knappen för att se så det funkar. Det är Malte som hjälpt mig och han har pysslat med den hela kvällen. Är supernöjd! Om inte det vore nog så sitter han och pysslar med min nya telefon nu..!

Ikväll efter att Alma hade somnat så tog jag en springtur runt Lillsjön. Det var otroligt skönt och jag är så tacksam för att hon är så duktig på kvällarna - och stolt över att vi jobbat så bra med det! Klurar på om vi lagt henne för sent när vi startat rutinen kring åtta, då verkar hon kunna vara övertrött och får svårt att slappna av. Dessutom brukar hon vara trött kring sju, så från och med nu ska sovrutinen påbörjas tidigare för att se hur det funkar.

Ser designen tokig ut..? Berätta gärna det i så fall!

God natt!

Idag var jag en sväng med jobbet-Jossan, det var verkligen hur kul som helst! Dessutom hälsade vi på en sväng på jobbet (Pressbyrån). Jag börjar längta tillbaka lite och jag saknar mina arbetskamrater jättemycket, har det alltid så roligt med dem!

 

Idag är första dagen för Malte på jobbet efter fyra veckors semester. Innan dess tog han ut sina pappadagar på halvtid så han jobbade bara mellan 08.00 och 12.00 på dagarna i fyra veckor. Så vi har verkligen blivit bortskämda med att ha tid tillsammans och kunna hjälpas åt med allt. 

Marléne, jag och Alma ska strosa en sväng på stan senare idag - och kanske fika..? Jag hoppas att det inte börjar regna, annars älskar jag att hösten börjar kännas av på riktigt nu.

Puss för nu!

Nu tänkte jag försöka att beskriva lite om hur det gick till när lilla Alma kom till världen.

21 juni. Det var tisdag och jag var på min sista träff på MVC. Jag var då åtta dagar över beräknat datum och det blev sagt att om det inte startade av sig själv skulle jag sättas igång tisdagen veckan efter. Sent samma dag började jag få förvärkar, de satte igång kring elva på kvällen och pågick under natten. Malte var hela tiden beredd med klockan för att se hur tätt de kom. Värkarna kom med ungefär tio minuters mellanrum. På onsdagsmorgonen åkte Malte till jobbet som vanligt och jag var lite orolig över att behöva vara hemma själv. När han hade gått skickade jag sms till alla mina närmaste att det nog var en liten bebis på G! Då slutade värkarna... Surt tyckte jag. Kände mig redo. Resten av dagen kom det med ungefär en timmes mellanrum men de var inte speciellt smärtsamma och efter middagen ville Malte ut och springa så jag följde med på en promenad och han gick med mig innan han sprang vidare och jag vände hemåt igen. Vid det laget började värkarna göra mer ont så jag gick förbi ICA och köpte lite gotta och tittade igenom BB-väskan en sista gång.

22 juni, 23.00. Värkarna satte igång ordentligt och vi började hålla koll på klockan igen. Värkarna pågick under natten och de tätaste var med ungefär sex minuters mellanrum. Vad jag hade hört så är det dags att ringa Förlossningsmottagningen när det kommer tre per varje tio minuter så vi väntade och väntade...

23 juni 03.00. Klockan tre på natten började det göra väldigt ont. Dessutom kom en värk som kändes annorlunda och det kändes att något började hända. Jag sket i klockan och rekomendationer, istället lysnnade jag på min kropp och sa åt Malte att han skulle ringa. Kvinnan från Förlossningen frågade hur det gick och om jag inte kunde ställa mig i duschen för lindring, men jag klarade inte av att stå igenom en värk. Så vi åkte in och var där kring halv fyra på torsdagsmorgonen. Beredda på att bli hemskickade igen då värkarna fortfarande inte var tätare än ungefär en på tio minuter. Jag fick ta kissprov och dra av mig brallorna för något som skulle undersöka mig. Och jag var öppen ungefär tre till fyra centimeter och tappen var "utplånad", som det heter. Både hon ocj jag blev förvånade. Vi fick stanna och låna ett rum på gyn (om jag inte missminner mig), för att försöka sova lite innan vi fick ett rum på Förlossningen.

07.00. Klockan sju på morgonen skulle de hämta oss. Kring sex gjorde det svinont men jag bestämde mig för att bita ihop tills de kom. När vi blev förflyttade sa jag att det kanske började bli dags för någon form av smärtlindring. Då hade jag öppnat mig kanske sex centimeter om jag inte minns fel. Där låg vi ett tag och det blev så småningom byte av personal och vi fick träffa barnmorskan som skulle bli den första att se min lilla tjej. Klockan nio var jag öppen sju centimeter och jag sa att jag ville ha smärtlindring! Så jag fick lustgas. Blev inte alls hög som damerna på teven verkar bli, det var lite av en besvikelse. Framför allt när jag insåg att det inte heller hjälpte speciellt mycket även om det lindrade de värsta topparna av värkarna. Nu började allvaret och jag öppnade mig i princip en centimeter i timmen från nu, men vattnet verkade inte vilja gå.

11.00. Jag fick en värk som inte var av denna värld, kräktes kaskader och mådde som det luktade ungefär, skit. Jag var otroligt hungrig under hela tiden men fick under morgonen inte i mig mer än en macka, lite godis och någon form av energijuice de gett mig. Härifrån är minnena väldigt suddiga. Vattnet gick någon gång mellan elva och tolv, tror det var strax innan krystvärkarna satte igång. Hon fick även ta hål på en hinna, vilket varit en stor skräck för mig eftersom jag är livrädd för alla typer av instrument som finns på sjukhus. Men det var skönt, det ska gudarna veta. När hon tog hål på hinnan kändes det som ett starkt tryck släppte och det blev varmt och skönt...

11.59. Torsdagen den 23 juni, en minut i tolv satte krystvärkarna igång. Jag ångrade bittert att jag inte tagit ryggbedövning, även om den skulle börja gå ur vid det här laget ändå. Under hela morgonen hade jag varit hur lugn som helst och andats mig igenom smärtan, inte varit oförskämd mot någon och inte bett om mycket. Men nu började jag gorma som en galning. Jag var livrädd för smärtan och skrek att jag inte ville mer. Jag skrek och gormade och barnmorskan sa vid ett tillfälle; men nu får du ta och lugna dig! På rygg, ned med hakan mot brösten och krysta skulle jag göra - lätt för dem att säga. När jag låg där och tittade ned vid mina fötter såg jag två saxar. Jag fick panik, att bli klippt var och är min största mardröm och jag började gorma ännu mer. Då tog sköterskan dem framför näsan på mig och sa; vi ska inte klippa dig, det här är till navelsträngen! - och flinade töntigt samtidigt som jag ville dö. Efter en evighet av småklent krystande ville jag få det överstökat och tog i allt vad jag kunde. Femton minuter över tolv föddes Alma. Det var underbart!

Nu låg Alma på mitt bröst, kissade på min mage och försökte amma. Alma var född! Detaljerna efter det här är förmodligen ganska ointressanta men jag kan i alla fall säga att tiden på BB var underbar, personalen var jättebra och Alma var det finaste jag någonsin sett.

Att föda barn gjorde förbannat ont och var fantastiskt!

Puss!

Alltså, min design på bloggen är inte fin alls. Ska ordna lite bilder och fundera på hur jag vill ha det och kontakta någon som kan ordna den åt mig. Jag menar, min text på headern, tänk er en mystisk viskning; Livet i fågelboet. Meningen är absolut inte att det ska låta som att jag skriker på er som om jag hade tourettes; LIVET I FÅGELBOOOEEEET!!! Förlåt för det.

Beställde tyger på nätet tidigare idag till ett överkast som jag ska sy till Almas säng. Så jag fick ett sånt sy-sug och gjorde en liten påse till min framtida telefon!







Malte och Damen testar bärselen framlänges för första gången!



Zicko myser med Alma.

Puss!

Alltså, jag känner mig besatt av att blogga nu. Får se hur länge det sitter i...





Köpte sjukt god choklad till lunchteet. Lindt med havssalt är verkligen ljuvlig, den har vi redan svullat i oss... Det är ju fuskdag som sagt (även om vi inte brukar ha några problem att knapra mörk choklad andra dagar i veckan också...). Det får man tycker jag, helt okej. Men om man äter LCHF i syfte att gå ner i vikt ska man nog inte det.





Lillgumman däckad efter maten.



Snart blir det sill! Puss.

God morgon!

Idag är det lördag och det är lika med fuskdag för oss, vill vi äta skräp med massor av kolhydrater så är det på lördagar vi gör det. Så jag har precis ätit en skål med fil, supersockrad müsli och mammas hemgjorda hallon- och rödvinbärssylt. Svingott var det. Jag skulle kunna äta tre skålar till men det vore ovärt. Jag blir förmodligen hungrig igen om en timme så då blir det säkert bacon och ägg när Malte vaknat. Funderar på att käka sill och potatis till lunch, det vore sjukt gott!

Klurar på om jag ska göra ett inlägg där jag berättar om förlossningen, nu när det fortfarande är relativt färskt i minnet - vill man läsa om det?

En perfekt LCHF-middag som jag älskar är fiskgratäng med blomkålsmos, den hittade jag här. Supergott och lätt att göra! Jättebra att bjuda på åt de som inte äter LCHF eftersom att man inte får känslan av att det "saknas" något. Skorpan blev lite bränd på den här, men så blir det lätt när jag lagar mat...

Nu har Malte trampat iväg med cykeln och ska på bockjakt med sin bror. Men istället för bössa har han kamera så det blir spännande och se vad han lyckas fånga på bild! Jag hade sett fram emot att träna ikväll när Alma somnat men det får jag ta imorgon istället, då kanske träningsvärken är borta också.

Puss för nu!

Både jag och Malte har varit hos tandläkaren idag, det var gruvsamt vill jag säga. Men det gick kanon, inga hål för min del. Min semesterpeng har jag haft undanlagd till tandis och optikern, i och med att jag inte vetat vart notan skulle sluta så har jag för säkerhets skull sparat nästan hela slanten i väntan på domen. För att gnussa lite på shoppingdjävulens orgasmnerv bestämde jag igår att om jag kom från tandis med livet i behåll och med en lindrig nota, så ska jag köpa mig en ny mobil! Superskönt med tanke på att min gamla snart faller sönder...

Idag kom jag att tänka på att jag måste tipsa om en grej jag hållit på med i några veckor. Svärmor har nämligen fått oss att äta chiamjöl. Två teskedar varje morgon. Perfekt om man ammar eller är gravid då det innehåller massor av omega 3 och 6. Tidigare har jag ätit kapslar med fiskleverolja för att få i mig tillräckligt för Almas skull eftersom det är jätteviktigt för hjärnans utveckling. Men för våra stackars fiskar känns det betydligt bättre med ett vegetabiliskt alternativ när man inte kan ha någon koll på vilka fiskar som fiskats eller odlats för oljans skull. Det sägs även att chiamjölet ska minska sötsuget, det däremot vet jag inte om det stämmer. Mitt sötsug har i och för sig nästan försvunnit men det tror jag snarare är tack vare att vi ändrat kostvanor och käkar LCHF. Det finns olika ställen att beställa det ifrån, finns säkert även i vissa hälsokostbutiker. Bland annat här finns det att hitta, där kan man även läsa mer om det. 

Magen mår bra av det också! Jag brukar svepa två teskedar i en halv deciliter vatten, tycker man det är äckligt kan man ha det i filen.

 

Idag fyller Damen åtta veckor och det känns otroligt att det gått så lång tid. Men fantastiskt nu när jag läkt ordentligt, slutat blöda och alla preggokilon är borta - ljuvligt att kroppen är tillbaka, i något annan form dock men ändå härligt. Nu är den min! Bortsett från tuttarna som är hennes egendom ett tag till. Nu har jag även börjat känna mig redo att ta upp träningen, jag är mer peppad än någonsin även om jag hade slappat till mig rejält långt innan jag ens blev gravid. Och varenda muskel i min kropp känns typ förtvinade. Men nu är jag redo. Igår efter att Alma hade somnat för natten var jag ute på första springturen på evigheter, så idag har jag knappt kunnat sätta mig på toaletten utan att det gör sjukt ont av träningsvärken! Superskönt! Men hur i hela friden får man ordning på hängbuken som uppstår efter en graviditet?

Jag och Malte tog med oss Alma och gick till stan på förmiddagen för att jag skulle på synundersökning inför mina nya bågar och linser. Kul kalas på ungefär 4 000 kronor inklusive undersökningen, bågarna och de nya glasen. Då är inte linserna betalda heller. Sjukt. Men bågarna är hur snygga som helst, och om tio dagar är de klara att hämtas ut! Göttans.

Idag kom mitt paket från http://www.bubbleroom.se/. En vinröd, stickad tröja från Vila och en jättefin höstmössa från Rut m.fl.

Nu har jag äntligen tagit mig för att skaffa en blogg, tummen satt långt inne så att säga. Än vet jag inte hur saker och ting fungerar, men med tanke på vilka fiskar som simmar i bloggvärlden så antar jag att man inte behöver vara något större snille för att räkna ut den saken. Hur svårt kan det vara liksom. Hö... Hur som haver, jag kommer att skriva om diverse, och även om min lilla dam på två månader är det bästa som hänt världen så kommer inte all fokus hamna på henne. Förmodligen. Förhoppningsvis, det kanske blir svårt att låta bli.

Tack och puss för nu.

Men alltså, varför finns det inget rättstavningsprogram här?