Barnkläder
God morgon!
Nu på morgonen får Alma sova inne, jag börjar tycka att det är ruggit kallt igår och ute nu. Hon är så go nu när hon äntligen börjat få ifrån sig "riktigt" bäbisjoller och man riktigt smälter när lillmunnen säger "ba-ba-da". Så härligt! I övrigt var hon jättebråkig med dagslurarna och jag börjar undra om det är dags att modifiera schemat och dra ner på antalet sömntimmar. Vi får sätta oss ner och klura på det. Mornarna brukar bli lite tidigare än det är meningen. Hon ska sova till sju men det gör hon nog knappt hälften av gångerna. Ofta blir det kring halv sju men några gånger har det till och med blivit klockan sex. Och då är det i princip omöjligt att få henne att somna om. Skönt ändå att man fått sova hela natten så blir inte tidiga mornar så påfrestande - så länge man själv lyckats lägga sig i god tid...
Jag har ett litet brödtips! Det här hittade vi på coop och innehåller inga tillsatser, och är grovt och gott. Hela paketet innehåller 500 g bröd och det är 36,7 g kolhydrater per hundra gram och det är sju skivor i paketet. Räknar jag rätt (?) då borde det vara ungefär 13 g kolhydrater i en halv skiva. Vilket är helt okej tycker jag för en LCHF-liberal (om man håller sig till en halv skiva) på en dag. Men om man äter LCHF för att gå ner i vikt ska man nog hålla sig till riktigt LCHF-bakat bröd. En halv skiva fick bli min frukost igår tillsammans med ett kokt ägg för mättnaden så man orkar stå sig till lunch.
Nu på morgonen får Alma sova inne, jag börjar tycka att det är ruggit kallt igår och ute nu. Hon är så go nu när hon äntligen börjat få ifrån sig "riktigt" bäbisjoller och man riktigt smälter när lillmunnen säger "ba-ba-da". Så härligt! I övrigt var hon jättebråkig med dagslurarna och jag börjar undra om det är dags att modifiera schemat och dra ner på antalet sömntimmar. Vi får sätta oss ner och klura på det. Mornarna brukar bli lite tidigare än det är meningen. Hon ska sova till sju men det gör hon nog knappt hälften av gångerna. Ofta blir det kring halv sju men några gånger har det till och med blivit klockan sex. Och då är det i princip omöjligt att få henne att somna om. Skönt ändå att man fått sova hela natten så blir inte tidiga mornar så påfrestande - så länge man själv lyckats lägga sig i god tid...
Jag har ett litet brödtips! Det här hittade vi på coop och innehåller inga tillsatser, och är grovt och gott. Hela paketet innehåller 500 g bröd och det är 36,7 g kolhydrater per hundra gram och det är sju skivor i paketet. Räknar jag rätt (?) då borde det vara ungefär 13 g kolhydrater i en halv skiva. Vilket är helt okej tycker jag för en LCHF-liberal (om man håller sig till en halv skiva) på en dag. Men om man äter LCHF för att gå ner i vikt ska man nog hålla sig till riktigt LCHF-bakat bröd. En halv skiva fick bli min frukost igår tillsammans med ett kokt ägg för mättnaden så man orkar stå sig till lunch.
Igår fick jag spontanbesök av Emelie! Det var jättekul att ses, och Alma hade en dålig dag igår men var jättnöjd när hon fick sitta med henne - trots att de inte har setts sedan Alma var ungefär två månader.
Bild från imorse.
Bild från imorse.
Hur tänker ni kring det här med kläder när det kommer till era barn (eller framtida barn)? Köper ni könssteriotypa kläder, medvetet eller omedvetet? Eller tvärt om? Eller speglar det vad ni själva trivs i? Jag känner själv inte direkt "connection" med min superkvinnliga sida med smycken, rosetter och massor av rosa och smink. Inte förrän på senare tid när jag uppskattar rosa mer och mer. Men jag köper inte direkt mycket som är babyrosa till Alma. Då köper jag hellre lila, eller kombinerar rosa med något mer neutralt som grönt, svart eller grått. Det känns även som att kläder hon får av andra speglar de kläder vi själva skulle välja till henne. Som att det blivit att vi "gjort" Alma till en tjej som inte klär i babyrosa och gull-gull och andra kan se det, som kläderna ovan. Bodyn, byxorna och strumporna har hon fått av ett par olika personer och inget av det är traditionellt tjejigt.
Jag är lite nyfiken på varför det blivit så. Om det är för att jag själv inte identifierar mig med tjejigt gulligull (och det är jag som sköter klädinköpen), eller om det är ett omedvetet motstånd, eller vad det än beror på - för hur det än är så är det inget jag direkt värderar. Om killar kläs i i jeans, basker och tuffa kläder eller om tjejer kläs i gulliga rosa klänningar och strumpbyxor, eller tvärt om - det anser jag nog är ganska oviktigt. Så länge det inte går till överdrift och de görs till små dockor.
Ett intressant ämne som skapat en del debatter och upprörda känslor i bloggvärden. Vad tycker ni? Även om ni har barn eller inte så är det kul att få veta hur andra tänker kring det.
Jag är lite nyfiken på varför det blivit så. Om det är för att jag själv inte identifierar mig med tjejigt gulligull (och det är jag som sköter klädinköpen), eller om det är ett omedvetet motstånd, eller vad det än beror på - för hur det än är så är det inget jag direkt värderar. Om killar kläs i i jeans, basker och tuffa kläder eller om tjejer kläs i gulliga rosa klänningar och strumpbyxor, eller tvärt om - det anser jag nog är ganska oviktigt. Så länge det inte går till överdrift och de görs till små dockor.
Ett intressant ämne som skapat en del debatter och upprörda känslor i bloggvärden. Vad tycker ni? Även om ni har barn eller inte så är det kul att få veta hur andra tänker kring det.
En fråga till!
Emma K:
Hej! Kom på en sen fråga! Du skriver lite om varg och jag undrar hur du egentligen står i den frågan? :) Jag är själv livrädd för varg (har några som går runt i hemmatrakten) men vill inte att de ska dö för det. Björnar är dock en annan grej för mig :S Kram Emma
Vad kul Emma att du frågar! Vargfrågan är något som berör och upprör mig mycket. Och i Sverige är det en väldigt laddad fråga både från de håll som är för vargen och de som är emot - om man nu kan säga att det är så svart och vitt. Det är även en fråga som andra berör andra länder. Vi har blivit väldigt kritiserade av EU's miljökonvension som menar att vi går emot de regler som finns. Bland annat för att vi införde ett maxtak på 210 vargar och utfört licensjakt på ett hotat djur (som tack och lov är över nu, istället kallar man det för skyddsjakt...). Alltså, jag skulle kunna skriva en lång uppsats om ämnet men ska fösöka hålla mig så kortfattad jag kan...
Spännande att du skriver att du är livrädd för vargen. Många verkar vara det. Det är inte jag. Jag har nog aldrigt strosat i någon skog där det funnits något känt vargrevir, skulle kanske känna av det mer om jag hade gjort det. Men snarare respekt än rädsla, jag är mer rädd för att krocka med en älg när jag åker bil, och den rädslan är betydligt mer befogad om man ser till statistiken. Men jag skulle aldrig släppa lös min hund inom ett sånt område, och om man gör det så tycker jag att man får vara beredd på eventuella konsekvenser. Vargen dödar många hundar, framför allt jakthundar och det får man räkna med kan hända (man släpper inte lös sin hund i trafiken och blir förvånad om den blir påkörd?!). Men för min egen skull skulle jag inte vara orolig. Någon människa har inte skadats av varg i Sverige på typ 200 år?! Vet inte säkert men det är inget som direkt händer. (Däremot är det i snitt två per år som råkas dödas av jägare! Så dem skulle jag vara mer rädd för om jag traskar i skogen efter blåbär...) Och björnen skadar människor mest hela tiden verkar de som, men ser någon en björn då blir man faschinerad och tycker att det är lite spännande - men vargen är en livsfara. Varför är det så?
Kanske för att många jägare som investerar mycket tid och pengar på sina jakthundar vill se dem förvinna då de dödar många hundar. Eller för att de dödar och äter samernas renar som är värda mycket pengar och är deras leverbröd. Eller bönders får... Etc. Ja, min teori är alltså att det handlar om ett pengaintresse. För det finns långt många fler vargar i andra länder där de inte upplever att de har ett problem med dem. Exempelvis i norra spanien där de är ungefär tio gånger så många än i Sverige. Men de verkar inte lida av det. Men då har de inte heller en stark jaktkultur och samer som förlorar pengar på dem och de som förlorar boskap åt vargen får ordentlig ersättning för skadan. (Här kan man läsa mer om vargen i Spanien)
Hur som helst. Jag gillar väl inte vargen mer än något annat djur i skogen, och ogillar dem absolut inte. Men omständigheterna kring dem är väldigt intressanta tycker jag. Det är enligt mig fruktansvärt att det finns människor som vill utrota våra vargar till fördel för sina egna intressen. Jag tycker att politiken och debatten kring dem är spännande och provocerande. Blir tokig på alla som målar upp vargen som något slags domedagsdjur som när som helst kommer att ha ihjäl oss alla. De är skygga och i princip omöjliga att få syn på. Men som med vilket djur som helst tycker jag absolut inte att de ska utrotas. De spelar sin roll i ekosystemet som alla andra djur. Tyvärr har de blivit utrotade i Sverige en gång men lyckat bygga upp en ny stam. Dock väldigt inavlad och sjuk - för att de är alldeles för få (enligt forskare). Jag tycker att man ska jobba fram fler vargar så att de vi har kan vara friska och må bra. Vargen måste få finnas som alla andra djur! Och för att de ska kunna leva kvar måste man arbeta hårt för att utveckla vår vargstam och utöka den, annars kommer den starka inaveln att förgöra den. Inaveln gör inte bara att djuren får missbildningar utan också att honorna blir infertila.
Osv. osv. osv...
Som du märker finns det många aspekter att diskutera och prata om, skulle kunna babbla på i en evighet. Men för att komma till punkt kan jag sammanfatta med att jag är absolut för vargen! Om det inte redan framgått... Hehe.
Tack för frågan Emma! Det var jättekul att skriva lite om vad jag tycker om saken. Hoppas du kan släppa din rädsla för vargen - de som traskar i dina hemtrakter kommer du med stor sannorlikhet inte att träffa på, och har du gjort det redan gör du det nog inte igen (även om många av dem finns i Dalarna). Faschineras av den istället, och ta med kameran utifall att...
Kram från mig!
Berätta gärna vad ni känner. Kanske känner ni till någon som förlorat en hund för en varg, och/eller ser på saken från en annan synvinkel. Vad tycker ni?
Hej! Kom på en sen fråga! Du skriver lite om varg och jag undrar hur du egentligen står i den frågan? :) Jag är själv livrädd för varg (har några som går runt i hemmatrakten) men vill inte att de ska dö för det. Björnar är dock en annan grej för mig :S Kram Emma
Vad kul Emma att du frågar! Vargfrågan är något som berör och upprör mig mycket. Och i Sverige är det en väldigt laddad fråga både från de håll som är för vargen och de som är emot - om man nu kan säga att det är så svart och vitt. Det är även en fråga som andra berör andra länder. Vi har blivit väldigt kritiserade av EU's miljökonvension som menar att vi går emot de regler som finns. Bland annat för att vi införde ett maxtak på 210 vargar och utfört licensjakt på ett hotat djur (som tack och lov är över nu, istället kallar man det för skyddsjakt...). Alltså, jag skulle kunna skriva en lång uppsats om ämnet men ska fösöka hålla mig så kortfattad jag kan...
Spännande att du skriver att du är livrädd för vargen. Många verkar vara det. Det är inte jag. Jag har nog aldrigt strosat i någon skog där det funnits något känt vargrevir, skulle kanske känna av det mer om jag hade gjort det. Men snarare respekt än rädsla, jag är mer rädd för att krocka med en älg när jag åker bil, och den rädslan är betydligt mer befogad om man ser till statistiken. Men jag skulle aldrig släppa lös min hund inom ett sånt område, och om man gör det så tycker jag att man får vara beredd på eventuella konsekvenser. Vargen dödar många hundar, framför allt jakthundar och det får man räkna med kan hända (man släpper inte lös sin hund i trafiken och blir förvånad om den blir påkörd?!). Men för min egen skull skulle jag inte vara orolig. Någon människa har inte skadats av varg i Sverige på typ 200 år?! Vet inte säkert men det är inget som direkt händer. (Däremot är det i snitt två per år som råkas dödas av jägare! Så dem skulle jag vara mer rädd för om jag traskar i skogen efter blåbär...) Och björnen skadar människor mest hela tiden verkar de som, men ser någon en björn då blir man faschinerad och tycker att det är lite spännande - men vargen är en livsfara. Varför är det så?
Kanske för att många jägare som investerar mycket tid och pengar på sina jakthundar vill se dem förvinna då de dödar många hundar. Eller för att de dödar och äter samernas renar som är värda mycket pengar och är deras leverbröd. Eller bönders får... Etc. Ja, min teori är alltså att det handlar om ett pengaintresse. För det finns långt många fler vargar i andra länder där de inte upplever att de har ett problem med dem. Exempelvis i norra spanien där de är ungefär tio gånger så många än i Sverige. Men de verkar inte lida av det. Men då har de inte heller en stark jaktkultur och samer som förlorar pengar på dem och de som förlorar boskap åt vargen får ordentlig ersättning för skadan. (Här kan man läsa mer om vargen i Spanien)
Hur som helst. Jag gillar väl inte vargen mer än något annat djur i skogen, och ogillar dem absolut inte. Men omständigheterna kring dem är väldigt intressanta tycker jag. Det är enligt mig fruktansvärt att det finns människor som vill utrota våra vargar till fördel för sina egna intressen. Jag tycker att politiken och debatten kring dem är spännande och provocerande. Blir tokig på alla som målar upp vargen som något slags domedagsdjur som när som helst kommer att ha ihjäl oss alla. De är skygga och i princip omöjliga att få syn på. Men som med vilket djur som helst tycker jag absolut inte att de ska utrotas. De spelar sin roll i ekosystemet som alla andra djur. Tyvärr har de blivit utrotade i Sverige en gång men lyckat bygga upp en ny stam. Dock väldigt inavlad och sjuk - för att de är alldeles för få (enligt forskare). Jag tycker att man ska jobba fram fler vargar så att de vi har kan vara friska och må bra. Vargen måste få finnas som alla andra djur! Och för att de ska kunna leva kvar måste man arbeta hårt för att utveckla vår vargstam och utöka den, annars kommer den starka inaveln att förgöra den. Inaveln gör inte bara att djuren får missbildningar utan också att honorna blir infertila.
Osv. osv. osv...
Som du märker finns det många aspekter att diskutera och prata om, skulle kunna babbla på i en evighet. Men för att komma till punkt kan jag sammanfatta med att jag är absolut för vargen! Om det inte redan framgått... Hehe.
Tack för frågan Emma! Det var jättekul att skriva lite om vad jag tycker om saken. Hoppas du kan släppa din rädsla för vargen - de som traskar i dina hemtrakter kommer du med stor sannorlikhet inte att träffa på, och har du gjort det redan gör du det nog inte igen (även om många av dem finns i Dalarna). Faschineras av den istället, och ta med kameran utifall att...
Kram från mig!
Berätta gärna vad ni känner. Kanske känner ni till någon som förlorat en hund för en varg, och/eller ser på saken från en annan synvinkel. Vad tycker ni?
Nu
För någon dag sedan tittade jag på Barn till varje pris? (titta på det här), då var det en kvinna som i något av avsnitten sa något i stil med att livet är det som händer mellan middagen och tvättstugan. Och det har jag påmint mig om sedan dess. Det var så fint sagt tyckte jag, och tänkvärt. Det är liksom så himla lätt att man går och tänker på och längtar efter en stund som ska komma, helgerna till exempel, eller semestern, sommaren och julen. Man glömmer som lätt bort att njuta och leva under vardagarna också. Just i nuet.
Så nu ska jag krama Malte litegrann.
Sov gott!
Så nu ska jag krama Malte litegrann.
Sov gott!
2 november
Hej hej!
Idag har jag och Alma varit på Gläntan dit en fotograf hade kommit för att fota barnen. Vi var på plats nummer elva, vilket jag insåg när vi hade kommit och svor åt mitt behov av att komma i tid - meaning; minst en kvart FÖR tidigt. Och som alltför ofta trodde jag att jag skulle få sitta och vänta jättelänge. Men lyckligtvis var fotografen också tidig och de före mig i kön lite sena, så Alma blev nummer två att bli fotat. Skönt! Tror att fotot kommer bli superfint. Längtar tills de kommer.
Sedan på eftermiddagen kom Marléne, Lo, David och Sofie hit en sväng. Tog dock bara ett kort på söta Lo, hon sov som mest.
Idag har jag och Alma varit på Gläntan dit en fotograf hade kommit för att fota barnen. Vi var på plats nummer elva, vilket jag insåg när vi hade kommit och svor åt mitt behov av att komma i tid - meaning; minst en kvart FÖR tidigt. Och som alltför ofta trodde jag att jag skulle få sitta och vänta jättelänge. Men lyckligtvis var fotografen också tidig och de före mig i kön lite sena, så Alma blev nummer två att bli fotat. Skönt! Tror att fotot kommer bli superfint. Längtar tills de kommer.
Sedan på eftermiddagen kom Marléne, Lo, David och Sofie hit en sväng. Tog dock bara ett kort på söta Lo, hon sov som mest.
Alma har börjat växa i massor av kläder som varit alldeles för stora för bara en månad sen, men som nu passar jättebra. Fantastiskt vad fort allt går. Och igår vände hon sig från rygg till mage för första gången, och gjorde det två gånger till idag. Och nästa månad blir Alma ett halvt år och om typ två månader börjar jag jobba igen. Vad fort det går!
Ibland tänker jag att jag skriver för mycket om Alma. Att jag säkert har kompisar som hade läst min blogg om det inte handlade så mycket om henne, samtidigt som jag tror att vissa tycker att det är vad som är kul att läsa om. Men men. Det handlar ju om vad jag vill skriva om. Och det är ju mest om vad jag gjort under dagen och hon är ju trots allt hela mitt liv just nu, av hennes vakna tid är det kanske en timme per dag som jag inte är med henne. Om ens det. Man kan tänka sig att det är som att hon är mitt jobb, mitt extrajobb och min stora hobby i livet. Det ryms liksom inte så mycket mer. (Och jag älskar det, missförstå mig inte)
Men ofta kan jag också komma på grejer som jag skulle vilja skriva om. Att skriva långa texter får jag inte direkt möjlighet till förrutom på kvällen när sötnosen somnat och då orkar jag inte. Men jag är faktiskt intresserad av omvärlden. Även om det kanske inte märks så väl. Nyheter till exempel, miljö, politik, rovdjurspolitik, jämställdhet, genusdiskussionen, och annat som jag kan gå och fundera på. Inte bara ytliga saker som att jag ska färga håret (!!!) och fixa naglarna så fort Alma somnat... Till emempel... .... Hehe.
Vad vill man se mer av?
Är man ens intresserad av att läsa ut(in)lägg om vad jag tycker om saker och ting?
Puss och god natt!
Ibland tänker jag att jag skriver för mycket om Alma. Att jag säkert har kompisar som hade läst min blogg om det inte handlade så mycket om henne, samtidigt som jag tror att vissa tycker att det är vad som är kul att läsa om. Men men. Det handlar ju om vad jag vill skriva om. Och det är ju mest om vad jag gjort under dagen och hon är ju trots allt hela mitt liv just nu, av hennes vakna tid är det kanske en timme per dag som jag inte är med henne. Om ens det. Man kan tänka sig att det är som att hon är mitt jobb, mitt extrajobb och min stora hobby i livet. Det ryms liksom inte så mycket mer. (Och jag älskar det, missförstå mig inte)
Men ofta kan jag också komma på grejer som jag skulle vilja skriva om. Att skriva långa texter får jag inte direkt möjlighet till förrutom på kvällen när sötnosen somnat och då orkar jag inte. Men jag är faktiskt intresserad av omvärlden. Även om det kanske inte märks så väl. Nyheter till exempel, miljö, politik, rovdjurspolitik, jämställdhet, genusdiskussionen, och annat som jag kan gå och fundera på. Inte bara ytliga saker som att jag ska färga håret (!!!) och fixa naglarna så fort Alma somnat... Till emempel... .... Hehe.
Vad vill man se mer av?
Är man ens intresserad av att läsa ut(in)lägg om vad jag tycker om saker och ting?
Puss och god natt!
Magen
Alltså, pajjade magmuskler efter en graviditet i kombination med tyngdlagen är verkligen inte särskilt smickrande för figuren... Så nu har jag bestämt att jag ska köra "plankan" varje dag och se vad det kan göra på en månad. Malte säger att jag ska köra en minut gånger fem. Tjena. En minut var skitjobbigt! Så fyra får det bli första veckan.
Samtidigt har barnmorskan ordinerat ut mer träning på magläge för Alma. Hon hatar att ligga på mage så hon behöver sällan göra det. Hon har bra stöd och är stark i nacken när hon sitter i famnen men kan knappt få upp huvudet något alls liggande. Så det ska bli en stund varje dag från och med nu. Så vi tränar tillsammans. Mor och dotter tid.
Samtidigt har barnmorskan ordinerat ut mer träning på magläge för Alma. Hon hatar att ligga på mage så hon behöver sällan göra det. Hon har bra stöd och är stark i nacken när hon sitter i famnen men kan knappt få upp huvudet något alls liggande. Så det ska bli en stund varje dag från och med nu. Så vi tränar tillsammans. Mor och dotter tid.
Såhär ser det ut när vi jobbar!
