Nu har bloggen blivit lidande igen. Det känns som att vi haft fullt upp i flera veckor men jag kan inte komma på vad som tagit all tid.

Häromveckan kom min kära Sofie till stan och vi åkte iväg till Marléne på lite tjejkväll. När vi kom dit så hade tjejerna planerat lite födelsedagsfirande för mig! Det var så rörande och fint att de hade tänkt på mig. Dukat upp med prinsess-tallrikar, serpentiner och ballonger och bjöd på tacos och presenter.


Den största nyheten sedan sist är att min fina Zicko flyttade i söndags. Hans uppfödare och nya ägare bor i Avesta och vi tyckte det kändes lämpligt att mötas halvvägs. Så vi hamnade i Ljusdal där vi flyttade över Zicko. Det var fruktansvärt jobbigt, jag kände mig riktigt ledsen. När jag får en sekund att reflektera över att han inte finns här längre så känns det så tomt och sorgligt, men så tänker jag på hur bra han har det med dem så känns det mycket bättre. Herrn i huset är pensionär och är hemma med hundarna - Zickos mamma och syster och nu han. Och hon är hemma tre dagar i veckan och varje sommar vandrar de i fjällen i nordnorge med hundarna. Det är helt klart ett drömsenario och jag känner nästan som att jag gjorde honom en tjänst. Även om min egoistiska vilja vore att få ha honom hos mig.

Helst hade jag velat ta med honom hela vägen dit och sett när han träffade hundarna och tittade sig omkring i huset, men Alma lämnade vi hemma då hon inte är överdrivet förtjust i bilåkning och behövde vara hemma inför nattningen och det hade vi inte hunnit med och jag ville definitivt ha med mig Malte. Det var en ganska stor händelse också mitt i allt, att lämna Alma med barnvakt för första gången, hennes mormor och morfar var här med henne!

Annars har vi i princip konstant med undantag för ett par timmars jobb, sömn och mat städat varenda liten kvadratcentimeter i hela lägenheten efter att Zicko flyttade. Förhoppningsvis kommer Maltes allergi bli bättre nu även om det kommer ta ett tag innan spåren av hundhår är borta. Vi har städat, skrubbat, rensat och stökat i nästan tre dagar och fortfarande kan något hårstra smyga sig fram. Vi har även pysslat med Almas rum som verkligen börjar ta form nu! Att vara sysselsatt har verkligen hjälp mig att inte gräva ner mig och sitta och tjura...


Kram och god natt.