Inatt kring ett vaknade Damen och var jätteledsen, både Malte och jag försökte få henne att somna om. När han försökte passade jag på att sova en stund, drygt en timme senare kom han till sängen och hade lillstumpan med sig. Hon kunde inte somna om. Och det har hänt totalt typ fyra nätter på ett halvår så det är väldigt ovanligt.

Jag kämpade på så det guppade i hela sängen för att få henne att somna men det gick inte. Ibland var hela hon avslappnad och mjuk i kroppen och det kändes som att sömnen var nära, men rätt som det var panikskrek hon och bökade med hela kroppen. När jag försökte lägga henne bredvid oss blev hon superledsen. Hon hade uppenbarligen världens magknip. Extra välling hade hon fått, det lugnade lite men fick henne inte att kunna sova. Till slut lyckades jag få henne att slappna av liggandes på mage mot mitt bröst när jag halvlåg samtidigt som jag buffade henne lätt på rumpan. Och efter säker en timme i den positionen så somnade hon.

Mitt i allt kaos så kunde jag inte låta bli att njuta av stunden. För första gången på säkert 6-7 månader hade hon ro att kunna sova i min famn så och det var så mysigt. Jag låg och tänkte att det säkert kommer att dröja lika länge innan nästa gång så jag njöt allt jag kunde. När det började bli riktigt varmt och obekvämt att ligga så försökte jag lägga henne bredvid mig istället men hon vaknade på en gång och försökte komma tillbaka till min famn.