Stackars, stackars lilla gumman som hade magknip hela kvällen igår. Hon skrek och grät jättemycket och inte ens att ta till bröstet funkade. Vid ett tillfälle tänkte vi att vi kanske skulle testa att ge henne napp för att se om det kunde trösta (inte särskilt pedagogiskt kanske att försöka börja med något sånt när Damen tycker livet är eländigt...), trots att vi inte tänkt att ge henne någon. Men ganska väntat så ville hon inte ha den heller. Det som hjälpte bäst var att gå med henne "sittandes" i famnen med sin rygg mot våra kroppar. Det var så synd om henne. Till slut lyckades jag dock truga på henne bröstet och då åt hon som om hon var jättehungrig, sedan somnade hon. Lilltjejen var så utmattad. Hoppas, hoppas att det inte är den så kallade tremånaderskoliken som smyger sig på...!?

Men jag skyller nog på kolhydraterna. För voine, voine vad jag har fuskat denna helg - "fuskdagen" har av någon outgrundlig anledning blivit till "fuskhelg"... Både min och Maltes mage känner av skillnaden direkt. Och hur logiskt är det inte; det min mage inte mår bra av - det mår inte heller Almas mage bra av. Så nu ska jag se hur det blir under veckan med LCHF igen.

På tal om LCHF, det är verkligen fantastiskt! Jag mår riktigt bra av det, även om vi inte kör strikt efter alla "regler" då vi främst gör det för att få bättre vanor och för att vi vill må bättre, snarare än för viktnedgång. Vi äter till exempel frukt, nötter och liknande. För jag menar, småäter man och käkar götta i princip varje dag i några månader och sedan slutar med det så kommer man att gå ned i vikt - med eller utan LCHF. Och det har vi gjort. Men LCHF har varit ett bra medel för oss att lyckas med det; få nya vanor och att hålla oss mätta och nöjda från mål till mål. Det mest fascinerande tycker jag är att jag länge trott att jag varit lite känslig för mjölkprodukter då jag fått ont i magen av det, men nu när jag inte äter kolhydrater men däremot massor av grädde och mjölk, då inser jag att det berott på kolhydraterna och inte mjölken. Otroligt är det också att jag som haft socker som huvudföda de senste fem åren lyckats hålla mig jättebra från sötsaker och från att småäta - kan jag så kan vem som helst! Även om jag inte direkt rasat i vikt av den här typen av diet, så har det hjälpt mig massor och framför allt mår jag och min mage jättebra av det. Tycker definitivt att man ska testa, det skadar ingen! Men det är nog bra att testa under i alla fall två veckor. Det var jättesvårt för mig första veckan, jag som har ett elakt sockerberoende, det är kanske därför jag är så frälst - att få bort det otroliga suget är ljuvligt (jag kan fortfarande var sugen på saker som är gott, men jag är inte besatt av tanken längre)!

...Hur som helst, testa och se hur det funkar för er och om ni håller med!


Pussar, kramar och tack för nu!



Ps. Ska ner på stan till BVC och väga Alma idag, och jag känner att jag måste dammsuga och plocka bort lite i köket... Och träna måste (vill, vill, vill - mental träning...) jag göra. Puh, vill bara sitta i soffan och titta på Gossip Girl hela dagen!

...Ps. igen. Saknar redan Malte trots att han gick för bara 30 minuter sedan!