Idag har Alma och jag skrattat så mycket tillsammans. Det märks på henne att hon blir mer och mer medveten. Jag kan ibland titta bort, och sedan titta på henne igen med en finurlig blick och då börjar hon skratta det härligaste och innerligaste skrattet. Utan att jag behöver anstränga mig - det är som att hon ser på min blick att jag är "full i flur".

Vi har haft det så härligt och när jag tittade på lådan med leksaker som vi lekt med idag, då kände jag en sådan längtan efter att få mysa med henne i soffan imorgon när vi vaknat och efter att få busa igen! Jag har nog aldrig uttryckt det så tidigare, men hon är verkligen den största skatten i mitt liv.


God natt!