Sofie:

De där med blåbärsriset får du gärna berätta mer om! Läskigt!

Häromdagarna pratade de om det här med blåbärsriset på radion. Det är ännu en punkt på listan över hur vi förstör vår natur. Skogsbolagen skövlar ju skog som vi vet. Sedan planterar de nya träd. Men träd växer ju så förbannat sakta, så då gödslar dem marken och då växer träden fortare. Men för annat som växer - blåbärsriset, så blir det för mycket så det dör. Verkligen tragiskt att vi inte kan ta bättre hand om vår natur. Mellan 15 och 20 % har det minskat på typ femton år. Trisst. Inte bara för att jag gillar blåbärssylt utan främst såklart då det är föda för vissa djur, insekter och fåglar (orrar till exempel).

Annars undrar jag vad du har för åsikt om framtida förskolor till alma?

Angående förskola till Alma har vi nog en ganska klar tanke på vad vi tycker är viktigt på skolan. Att de får vara ute mycket, att utomhus- och inomhusmiljön är bra, att maten är bra att barngrupperna inte är för stora och deras pedagogik bra. Jag vill inte se några trötta förskolefröknar som står och knaprar kaka medan barnen gör lite vad som helst... Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag antar att det är en sådan sak som man vet när man ser det också. Vi har en liten lista på de förskolor vi vill komma och titta på och se hur de har det så får man känna efter då. Men det ska vara ett fint engagemang med barnen, bra mat och mycket utomhusaktiviteter. Men helst av allt önskar jag att hon inte behövde gå på förskola alls, men det är ju lite svårt. Men riktigt när det blir vet vi inte. Nästa höst förmodligen.

Hur känns det att börja jobba snart igen?

Det känns ganska bra. Ska bli skönt att komma iväg och jobba och känna sig produktiv. Jag tycker det kan vara ganska kul att jobba och även att fylla på plånboken lite igen. Men tråkigt såklart att vara ifrån Alma. Jag känner liksom att ja, det ska ju göras helt enkelt. Dramatiserar det inte så mycket som vissa verkar kunna göra när de ska börja jobba. Den tiden jag har med Alma sedan på fritiden ska jag ta väl hand om. Men å andra sidan känns det mer och mer ju närmre det kommer, efter jul kanske jag har panik... Hehe.

Hur går det med nappflaska och mat?

Det går sådär. Flaskan vägrar hon än, men det går lite bättre med maten. Försöker ge henne något varje dag, gröt med fruktpuré eller någon matpuré (palsternacka,potatis, morot... osv.), men det blir aldrig så mycket att det kan ersätta en måltid - tyvärr. Så inte så många framsteg på projekt sluta amma....

Vad har ni för vagn, och hur rustar ni er inför vintern?

Vi har en Emmaljunga Classic sport från i år som vi är supernöjda med - en riktig pansarvagn. Vi har just nu en fårfäll och filt till Alma. Sedan har vi en åkpåse men jag vet inte hur varm den är så jag funderar på om vi ska investera i en ordentlig som tål när det är riktigt kallt, typ -30 grader. Sedan har vi även en stickad åkpåse i ullgarn (tror jag...) som svärmor stickat åt Damen och den är riktigt varm.


Lisen:

Jag gillar allt du skriver Therese!
Och jag tycker inte alls att du ska fundera kring om du skriver för mycket om Alma eller inte.
Du har helt rätt i det du säger, det DIN blogg och du får skriva vad du vill! Fast det beror ju på vem du skriver för. Skriver du för att få många läsare eller att vissa av dina kompisar ska läsa, ja då är det bra att du gör en liten undersökning om vad den målgruppen vill veta.
Men om du skriver för din egen skull så behöver du inte alls ta i beräkningen vad andra tycker.
När det gäller mitt bloggande så har jag kommit till insikt att jag skriver för min egen skull och om man tycker om att läsa bloggen så får man göra det och om man tycker att den är ointressant så ska man inte läsa den. Jag skriver ändå när lusten faller på. Förstår du hur jag tänker?
Så min fråga till dig är;

Vem bloggar du för?
Har du en målgrupp du vänder dig till?
Vilka tänker du på skulle uppskatta texten när du skriver ett inlägg? (Om du tänker på någon dvs)

Kram från mig!

Tack! Vad snällt av dig. Ja alltså. Jag blev lite fundersam över din fråga och fick stanna upp och tänka efter. Först och främst började jag blogga för att hitta en kanal utåt nu när jag är hemma så mycket och för mig själv att få en översikt över vad som händer. Dagarna flyter så lätt ihop när man inte jobbar även om jag gör mycket ändå. Få vara med lite i gemenskapen kring bloggandet med mina kompisar, att man läser varandras och hänger med på vad som händer och så. Och så mina föräldrar kan se vad som händer i Almas liv och även mina svärföräldrar. Det är skönt att ha en liten grej som är min. Jag skulle gärna sy, måla, läsa eller träna och göra en liten grej av det, men stunderna jag får för mig själv är inte så jättelånga om Alma sover en stund på dagen eller för natten. Så att skriva ett kort inlägg eller välja ut lite bilder från dagen att visa känns lagom och kul!

Men allt eftersom har det blivit kul att se hur många som läser bloggen, det blir en egogrej. Det är kul att få kommentarer och att se att det blir någon fler som läser någon dag då och då. Men om jag har en målgruppen så är helt klart mina kompisar. Det är nog dem och min familj jag hoppas uppskatta att se vad som händer i mitt liv. Men blogga gör jag för min skull av flera anledningar.

Kramar!